fredag 3 augusti 2012

Den 8 oktober

Då är det dags. Jag har fått min operationstid. Jag är så himla glad, men samtidigt rädd. Jag vet att det måste göras och jag måste ha en förändring. Jag vill göra det här till 110% och jag kommer inte ändra mig.

Det här är början till något bra!

onsdag 25 april 2012

Vem jag är och historian bakom min övervikt

Jag är snart 21 år gammal och bor utanför en större stad i Småland. Jag skulle nog beskriva mig som en extremt glad och utåtriktad tjej och väldigt mogen för min ålder. Bor gör jag i en lägenhet och jag jobbar heltid ungefär 50 minuter hemifrån på ett stort företag med försäljning.

Mina vänner skulle nog beskriva mig som en tjej som är bekväm med sin övervikt. Jag har aldrig haft problem att få killar och endel har varit riktigt snygga faktiskt ;), jag är oftast glad och väldigt spontan. Får jag en idé så har jag svårt att överge den, och jag är en sån person som kan få för sig att hon ska ha rosor på sin balkong och klockan 3 en söndagsnatt googla mig halvt fördärvad på jakt efter rätt sort.

Men ytan är ju just det, yta. Jag har alltid varit större än de andra i min ålder, alltid längre än killarna i klassen. Nu när jag ser bilder på mig så var jag inte det minsta tjock men ungar kan vara rätt grymma. Jag tror att det var då jag började få extra skinn på näsan. Jag skrattade bort det mesta men jag minns en specifik gång när jag blev kallad tjock av en kille i årskursen över och blev vansinnig och knuffade in honom i en nyponbuske. Men det klart att det tärde på mig, att bli retad varje dag, för även om du slutade rätt snabbt när dom insåg att jga blev arg tillbaka så bet det sig fast.

Jag hade en period när jag var 12-13 kanske som jag tränade 7 gånger i veckan och då vet jag att jag för första gången började få kommentarer om hur smal och "fin" jag hade blivit. Sen blev en väldigt nära släkting till mig diagnostiseras med cancer och jag slutade träna och började gå upp i vikt.

Och sen har jag fortsatt med det. Jag har nog provat varje diet som finns, men även hittad på egna spännande (vad sägs om sallad och kaffe, eller sparris och klementiner?) när jag har försökt gå ner i vikt.

Nu känner jag att nog är nog, jag har inget bra förhållande till mat och eftersom vi har mycket fetma-relaterade sjukdomar i släkten vill jag ta tag i detta problemet innan det blir till verklighet även för mig.

Eftersom jag har börjat nästan varenda mening med jag, och känner med egocentrerad och framför allt, gravt sömnig, så säger jag adieu för denna dagen.

Början

Idag är det en onsdag, och jag har precis kommit hem från sjukhuset. Jag hade bokat tid med min husläkare för att äntligen göra det där som jag har fasat för väldigt länge. Jag bad om en remiss till kirurg för jag vill genomgå en gastric bypass för att äntligen få ordning på min vikt. Han höll med mig när jag la fram anledningarna till operation och han har nu skickat remiss. Och jag är ett steg närmare mitt mål.

Den här bloggen har jag startat för att jag vill dokumentera vägen när jag närmar mig mitt mål. Det är inte säkert att jag blir godkänd och blir beviljad en operation men jag hoppas av hela mitt hjärta att jag blir det.

Jag hoppas och tror att det här är början för mig. Starten för vad som komma skall.